Hittade ett foto på mig själv där jag kände mig helt nöjd utseendemässigt. Min reflektion över det här fotot var ändå: "det här är ett lucky-shot, jag ser inte ut så här egentligen". När scenariot sedan är det motsatta, man har en bild där man inte är nöjd med sitt utseende, så går tankegångarna mycket lättare åt andra hållet, typ: "usch så jag ser ut, det här måste jag göra något åt".
Förstår ni vad jag menar? Varför gör man så? Varför fokuserar man så mycket lättare på de negativa sakerna än på de positiva?
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar