25 februari 2010

KoL

I november 2008 var jag och Jimi i England och hälsade på Sofia och Elina. Det var där och då jag upptäckte Kings of Leon, i bilen påväg från flygplatsen till Bury St Edmunds. Jag var fast redan efter första låten. De har något speciellt.



Kings of Leon - Be somebody

/M

21 februari 2010

JC är inte min grej

Igår var jag och Jimi på stan, lördagen till ära. Vi var inne på JC en sväng och i deras provrum slog det mig varför jag går in i den affären så sällan (vilket det gör varje gång jag provar kläder där, just för att jag hinner glömma bort det mellan gångerna): deras kläder passar inte mig! De är gjorda för supersmala människor med långa ben och de får mig att se ut som en tjock korv. Jimi, som är en av de där långa och smala, hittade ett par jeans som passade honom som handen i handsken medan jag gick ut därifrån med påminnelsen om att träna lite mer och äta lite mindre. Tack JC, tack!

Eftersom jag inte hittade något igår så har jag ägnat förmiddagen åt en shoppingrunda på nätet. Jag älskar den här tröjan, från Halens:



Förhoppningsvis är den min inom en snar framtid.
/M

09 februari 2010

Energize me please!

De som känner mig vet att jag älskar att sova. En av anledningarna till detta är att jag väldigt ofta är trött. Min energinivå är som högst på förmiddagen och sjunker allt eftersom dagen passerar. Dock har tröttheten infunnit sig lite väl ofta under den senaste tiden. Att jag är en morgonmänniska och därför också har svårt för nattsudd kan jag ta, men det är inte roligt längre när man kommer hem från jobbet vid klockan fem på eftermiddagen och inte orkar ta tag i något utan bara är helt slut och längtar efter sängen.

Någon som vet ett smidigt sätt att testa sitt järnvärde på, eller måste man göra det hos farbror doktorn? Kanske är det bara några superdoser av dagsljus som behövs för att få tillbaka mitt gamla jag?

Här kommer lite energi från mig till dig: Pain of Salvation - Linoleum.



/M

04 februari 2010

Ear candy



The Kills - Last Day of Magic

02 februari 2010

The Runaways



Ååååh. Jag vill se The Runaways! Kristen Stewart och Dakota Fanning är två skådespelerskor qui j´adore. De skiljer sig från mängden och spelar sina roller så övertygande att man sitter som fastklistrad från filmernas början till slut. De ger mig den där bra magkänslan - gör vad fasen du vill och klara det.


Nu ska jag klara av att ta mig ur sängen, ut genom ytterdörren och ner till affären för att handla mat till morgondagen. Klockan är sju och jag skulle lätt kunna somna nu och sova till halv sex imorgon bitti när väckarklockan ringer. Lite nördigt, jag vet. Men det är ju så skönt att sova.

Jag längtar efter den där filmen!

/M